Hälsa på himmel och jord
Ryggen känns som en hyvlad planka,
benen som grindstolpar
fastskruvade i betong
nergjutna i marken.
Bröstkorgen trång och spänd
Ont och stelt är synonymt
Händerna fumlar med pillerburken
tafflar med kaffekokaren.
Jag återvänder till sängen, där hunden intagit min plats
njuter av min kropps eftervärme och lukt.
Han reser sig lojt och ögonen frågar:
Är det dags nu? Att gå ut?
Själv är jag befriad från dofternas härjningar,
men sängen är min
medan jag väntar på medicinens verkan.
Långsamt smyger den sig ut i kroppen
lirkar upp, mjukgör lemmar och lindrar värken.
Att klä på sig blir en möjlighet
Att gå ut är inte oöverkomligt
Trappräcket stöder min gång
medan hunden med lätta språng är först ut i hallen
Kängor och jacka, mössa och vantar
Energiskt väntande viftar svansen med hunden
Och vid kommandot ”varsågod att gå ut”
hoppar han nyfiket genom den öppnade dörren
vänder nosen mot vinden.
Mina stegs långsamhet övergår i naturlig hastighet och jag meddelar hunden:
”Kom, nu går vi och hälsar på himlen”
På kullen vänder jag ansiktet mot öster
sträcker bägge armarna ut mot morgonrodnaden
öppnar famnen och andas in.
Hunden bajsar i den nyplöjda åkern
Jag upprepar rörelserna mot väster, mot syd och mot nord
När hunden borrar nosen djupt ner i gräset
vänder jag ansiktet mot himlen och
sträcker armarna uppåt
Jag hälsar på himlen
Tio gångar upprepar jag de svepande rörelserna
känner musklerna mjukna och väckas till liv
När jag lägger mig på knä
och sträcker fram händerna så långt jag når
säger jag ”godmorgon jord”
vilket hunden uppfattar som början på en lek
hoppar glatt upp på ryggen, nosar på mitt hår
Hundens självklara lediga kroppsrörelser
mina nödvändiga morgongymnastiska övningar
Vi har hälsat på himmel och jord
Sen springer jag nerför kullen
och känner mig nästan som en hund.
Senaste kommentaren