Varför just Sverige?

Foto Maria Andrén

Den amerikanska akupunktören har valt att bosätta sig i Sverige. Varför inte Norge eller Danmark, frågar jag. Men de länderna var aldrig på tal. Tyskland då, undrar jag, eftersom jag tror, att de där är mer positiva till alternative behandlingsmetoder. Hon funderade på Tyskland men språket verkade för svårt.

Nu håller hon på sedan knappt två år att bygga upp sin verksamhet med behandlingar med kinesisk läkekonst, herbal medicin som hon säger. Hon ser ut som en svensk - enligt konventionell uppfattning - med sin ljusa hud, sitt ljusa hår och sina blåa ögon. Men hon kan inte mycket svenska ännu.

Varför lämnade hon USA, undrar jag. Man kan inte bo där, säger hon. Det har blivit så materialistiskt. ”Min själ höll på att dö”, säger hon. Men är det inte materialistiskt här då? Jo, det är på gång men inte lika mycket som i USA. Men varför just Sverige? Människorna, säger hon. Svenskarna. De är så fina.

Är denna kvinna en sorts flykting? Från en mental, kulturell, andlig miljö, där hon kanske inte är förföljd men där hon i alla fall vantrivs. Även hon har rest över ett hav men inte i någon sjunkfärdig båt, antar jag. Uppenbarligen är hon välkommen till Sverige för att här skapa sig en bättre tillvaro.

Mina irakiska vänner kom till Sverige för att en bror redan fanns här. De lämnade Irak för att IS hade intagit deras stad och ville att yngsta dottern skulle gifta sig med en av deras soldater och att sonen som är läkare skulle ta hand om sårade IS-soldater. De förstörde den äldre dotterns konstverk och tog pappans kapital, som han byggt upp som guldsmed. Mamman var lärare i matematik och skötte det stora vackra huset där de bodde tillsammans och som de tvingades lämna. Det finns stor risk att huset snart bombas sönder, för irakiska armén planerar att återta staden Mosul från IS.

De är flyktingar och har nu äntligen fått PUT, permanent uppehållstillstånd. Redan under väntetiden har de tre vuxna barnen lärt sig ganska bra svenska, skaffat sig praktik och uppdrag i folkbildning samt haft en utställning. Ingen av dem ser ut som svenskar - enligt konventionell uppfattning. Kvinnorna bär huvudduk när de lämnar hemmet men inte när jag hälsar på dem hemma; då får jag se deras vackra långa svarta hår.

För 45 år sedan gifte jag mig med en man som råkade vara svensk och har sen dess bott i Sverige. Av nödvändighet kanske mer än av frivillighet. Eller möjligtvis mer av likgiltighet. För det är kanske inte så fasligt avgörande om man bor här eller där, kan jag tycka som skandinav med ett utseende som inte skiljer sig från svenskans – enligt konventionell uppfattning. Anledningen kan dock vara avgörande. Som min irakiska vän säger är det stor skillnad mellan att tvingas fly från sitt land och att flytta utan tvång.

Det finns olika skäl att ta sig ifrån sin välkända miljö, sitt hemland, där ens närvaro aldrig ifrågasätts, och olika skäl att befinna sig i Sverige, mer eller mindre tvungen. Amerikanskan valde aktivt; irakierna var tvungna att lämna sitt hem om de ville fortsätta leva och i Sverige hade de en förtöjning. Jag kom hit av en tillfällighet och har stannat kvar här av bara farten.

Så frågar en Varför just Sverige? får en olika svar.